Svar på Sanandajis ”kritik”

Tino Sanandaji; denna ständige bråkstake. Jag hade faktiskt förträngt hur oseriös han är. Alltid arg. Alla som inte delar hans analyser, eller gör analyser som inte passar hans narrativ, är okunniga, oseriösa, lättviktare etc. Han har ett väldigt stort behov av att ständigt påpeka att han ”använder vetenskaplig metod” utan att någon egentligen har ifrågasatt detta. Sanandaji är nationalekonom men fuskar gärna med allt som på något sätt går att tolka negativt för invandring. Han har en mycket tydlig politisk agenda förankrad i högerpopulism och framförallt invandringskritik. Jag hävdade häromdagen att jag inte haft med honom att göra, dvs haft närmare kontakt med honom. Men Sanandaji och hans anhang tycker att jag ljuger eftersom jag vid några tillfällen genom åren kritiserat hans oförskämdhet, delat några grafer där han är omnämnd som bisak. Nå, ”att ha att göra med någon” kan tydligen tolkas olika. Jag tänker mig mer som någon form av direkt interaktion. Inte att skriva en och annan mer eller mindre kritisk kommentar om en offentlig persons inlägg i sociala medier.

Nu till Sanandajis haveri till ”kritik” av min artikel som ni kan läsa här

-  Brå undersöker polisanmälda våldtäkter under perioden 2005 till 2017, inte 2005 och 2017 som Sanandaji skriver.

-  Brå försöker inte ”spinna”, som Sanandaji påstår, utan tar upp ett antal relevanta förklaringar till ökat antal anmälda våldtäkter. Sanandaji bortser t ex helt från de lagändringar som skett under perioden och som med största sannolikhet spelat roll, se t ex denna graf:

 (källa DN)

(källa DN)

2005 ändrades lagstiftningen så att handlingar som tidigare rubricerades som sexuellt tvång hamnade under våldtäktsparagrafen. 2013 ändrades lagstiftningen igen, hjälplöst tillstånd blev särskilt utsatt situation och fler handlingar kunde rubriceras som våldtäkt. Inget av detta bryr sig Sanandaji dock om.

- Sanandaji skriver att ”grövre fysiskt våld ökade kraftigt” och ringar sedan in raden i tabellen med samtliga våldshändelser även fast de grövre våldshändelserna utgör en mindre del. Han låtsas inte heller om att våldsinslag varken ökade till andel eller antal mellan åren 2011 och 2017.

- Sanandaji skriver att ”Brå tvingas medge” som om BRÅ verkligen hade en agenda. Ur mitt perspektiv så skulle den agendan isf vara att vara så försiktiga i sin retorik att deras resultat knappt märks öht.  Det är svårt att uppfatta vilket empiriskt stöd som finns för att beskriva utvecklingen av olika sexualbrott eftersom man i rapporten blandar i omlott sexuella ofredanden och våldtäkter allt eftersom man redogör för analys av olika typer av data.

- Sanandaji skriver om ”data-rape”, menar förmodligen våldtäkt efter s k internetdejting, som visar en markant ökning i anmälningsstatistiken under perioden. Sedan hoppar han i samma mening till ”sexbrott kopplat till festande vid pubar och uteklubbar, en våldtäktstyp där ökning troligen drivs av både utländska och svenska män”. Men här har Sanandaji missuppfattat, ökningen handlar här inte om våldtäkter utan om anmälda sexuella ofredanden, oftast en oönskad beröring av målsägarens rumpa.

- Sedan skriver Sanandaji om mig som ”en kriminolog långt ut på vänsterkanten”. Det är ju en kategorisering som möjligen beror på betraktarens utgångsläge, själv betraktar jag mig som socialliberal.

- Sanandaji skriver att jag missförstår en rapport av tankesmedjan DGS. Trots att jag är så tydlig så fattar dock inte Sanandaji frågeställningen som jag undersöker: Dvs om överfallsvåldtäkter har ökat  under senaste decenniet pga fler invandrare. Till att börja med så har anmälda våldtäkter med okända gärningsmän inkl överfallsvåldtäkter inte ökat. Så egentligen är ju frågan besvarad redan med den infon. Men det visar sig också i en rapport från DGS att samtliga invandrargruppers överrisker i att begå våldtäkt har minskat kraftigt mellan femårsperioden 2002-2006 och 2013-2017. Goda nyheter för de flesta tror man ju…

- Nu skriver Sanandaji att både ”anmälningsgrad” (vi kriminologer säger anmälningsbenägenhet) och faktisk brottslighet har ökat (gällande våldtäkter). Fantastiskt, eftersom mig veterligen finns inga data som kan bekräfta det senare påståendet. Jag skriver om invandrare eftersom frågan gällde huruvida det senaste decenniets invandring lett till fler överfallsvåldtäkter. Det är ju inte så troligt att de som invandrat det senaste decenniet redan har fött barn i Sverige som hunnit växa upp och bli våldtäktsmän. Men Sanandaji skiftar till ”invandrarbakgrund” som enligt DGS omfattar, utöver a) utrikes födda, även b) inrikes födda med två utrikes födda föräldrar och c)inrikes födda med en utrikesfödd förälder. Den del av befolkningen som enligt denna definition har invandrarbakgrund utgör, inkl asylsökande, ca en tredjedel av Sveriges befolkning.  Så när jag skriver att invandrares andel av misstankar för våldtäkt inkl försök minskar, medan inrikes föddas andel ökar (både med eller utan utrikesfödda föräldrar) så är detta korrekt. Men Sanandaji angriper detta med att istället redogöra för inrikes födda med två svenska föräldrar jämfört med samtliga med invandrarbakgrund a-c. 

- Sanandaji skriver att jag vilseleder med ”strawman” (halmgubbeargument på svenska) genom att bara prata om våldtäkt utomhus av ”totala främlingar” (okänd gärningsman) trots att den fråga jag undersöker i artikeln är om överfallsvåldtäkter har ökat det senaste decenniet pga invandring. Eftersom överfallsvåldtäkterna inte har ökat under det senaste decenniet (som jag beskriver i artikeln) så redogör Sanandaji istället för en ökning som skedde mellan 1995 och 2006 och tillägger att därefter har andra typer av sexuellt våld ökat. Men det har ju ingenting med frågan om huruvida överfallsvåldtäkter har ökat det senaste decenniet att göra.  Sedan skriver han något obegripligt om utvecklingen av gruppvåldtäkter mellan 1995 och 2006, vilket iofs inte heller har med min frågeställning att göra.

Sanandaji avslutar med en släng där han påstår att ministrar i ”vad som påstår sig vara världens första feministiska regering lättvindigt avfärdar ökning av det sexuella våldet”. Inte heller detta är korrekt; ministern i fråga skrev ”Intressant om utvecklingen av det sexuella våldet. Bra motvikt som tar död på stereotyperna i debatten. Men slutsatsen måste likväl bli att kampen mot sexualbrotten måste intensifieras,. Och ska våld mot kvinnor upphöra, så är det männen som måste förändras.”

Sanandaji skriver sedan i en kommentar om kriminologer som vetenskapligt inkompetenta och ideologiskt drivna. För Sanandaji är ju inte alls ideologiskt driven…Kompetens handlar i stor utsträckning om att förstå vad man inte förstår och även om att kunna ta in andras kunskap.

Avslutningsvis så är alltså Sandandaji inte kriminolog och man kan inte kräva att han ska förstå alla de intrikata problem som är förknippade med bl a anmälningsstatistiken. Han skriver också under stor affekt vilket knappast bidrar till stringensen i hans framställning. Sanandaji är en mycket lättkränkt person och kommer med viss sannolikhet åter att reagera på detta inlägg med raseri och affektdrivna skriverier. Han har en ganska stor klan bestående av ett stort antal trollkonton men även ett antal påstått borgerliga politiker/opinionsbildare med följe. De verkar alla tro blint på excellensen i Sanandajis skriverier fast det uppenbarligen ofta handlar om slarviga, okunniga och affektdrivna s k ”sågningar”:  Sanandajis teknik är att reagera med raseri på motstånd, bli överdrivet kränkt för allt som någonsin skrivits om honom och skriva oändliga tirader där han kallar meningsmotståndare för allt han inte vill bli  kallad för själv. Ofta fungerar det säkert. Människor drar sig tillbaka, forskare och andra orkar inte diskutera, det kostar för mycket tid, energi och otrevliga påhopp på sociala medier. Men så kan vi inte ha det. Det måste bli ett slut på att de som skriker högst, är mest otrevliga och har flest ”anhängare” som springer i flock mot ledarens utpekade mål får fritt spelutrymme. Vi andra som både kan ge och ta kritik, glömma en oförrätt och i övrigt uppträda vuxet måste ta tillbaka det offentliga rummet. Fortsätt bråka Tino, jag kunde inte bry mig mindre. Jag har tröttnat på din sort för gott. Hör av dig om/när du har mognat.